Idag var jag på långpromenad med en arbetskamrat efter jobbet. Vi gick mellan ekbackar och hagmark med hundarna, Myra och nakenhunden Mini. Plötsligt stöter Myra upp 2 harar som drar iväg bara några meter framför nosen på henne
Vi har aldrig tidigare hamnat i en liknande situation, det är ju svårt att arrangera. Och jag som förr haft en jaktgalen schäfer som drog av koppel på löpande band och stack på vilt fick ju hjärtat i halsgropen.
- Nej Myra! Hiiit!!
Och den underbara hunden stannar och kommer till mig. Massor av beröm fick hon sen kopplade jag henne och vi gick åt ett annat håll så att hon inte skulle få snosa i deras spår. Släppte ganska snart lös henne igen och kunde inte se något intresse av att försöka hitta på fler vilt heller!! Mattes lilla stjärna =) Känslan är jämförbar med att vinna på tävling. Målet med Myra är ju först och främst en sällskapshund som man kan ta med överallt
Nu får man hoppas att detta är något som håller i sig i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar