Men först kan jag konstatera att detta var helt klart en ras som passade mig =) Var ju en aning nervös när jag skulle gå från schäfer till dv.pinscher men det visade sig vara en fullträff! Frågan är bara när man skaffar nästa pinne!?
Myra är en väldigt lättsam hund, alltid glad och pigg på det mesta vi hittar på men avstår helst regnoväder och -20gradig snöyra. Fungerar utmärkt i vår familj ; leker med katterna som om de vore av samma skrot och korn och avgudar sin idol Takla. Däremot verkar hon vara mycket av en enmanshund, husse finns mest i bakgrunden och är okey att mysa med i soffan/sängen om matte råkar vara upptagen. Hon har lätt för att koppla av och jag har lärt henne att ligga på min tröja eller jacka när vi är på besök och hon behöver vara still.
Andra människor är inte skrämmande men för det mesta helt ointressanta, ju mer de lockar och vill ha uppmärksamhet ju mer demonstrativt vänder hon ryggen till och ignorerar. Hanteringsmässigt finns inga tendenser till att bitas (tex vid veterinärundersökningar etc) och det känns väldigt bra.
Utomhus, och inomhus, är hon följsam och uppmärksam, dit jag går följer hon med utan att jag behöver kalla på henne. Hon kan vara lös i skogen utan att sticka på vilda djur, hon kan kommandona stanna, kom och gå vid sidan (självklart även sitt o ligg) och hundmöten är hon en stjärna på: Går lugnt vid sidan utan att skälla!
Andra hundar fungerar hon för det mesta väldigt bra med oavsett storlek, ras och kön. Men hon har en tendens till att vara kaxigt dominant vilket för det mesta ändå slutar med lekinviter bara den andra hunden vet vem som bestämmer först =)
Jag uppfattar henne som en orädd hund, dådkraften är trots hennes storleken god och hon har sällan/inga kvarstående reaktioner på saker. Kamplusten är något svag, det fungerar bra i ostörda miljöer men är ingen belöning som duger när det finns annat runtomkring, jaktlusten finns självklart där men gripandet är dåligt. Hon har försvarslust och skärpa som balanseras fint, och inget som jag stärker upp i dagsläget men den finns där med all tydlighet. Temperamentet är livligt men nerverna hänger med, inga uppenbara överslagshandlingar eller felbeteenden i vardagssituationer. Jag skulle även bedöma henne som mindre tillgänglig men inte reserverad.
Jag har sett att hon är lite miljöpåverkad vid höjder, annars är hala golv, bullriga miljöer etc inga problem för denna tjej. Skottfastheten har jag inte haft möjlighet att testa men hon klarar av spikpistol =) och kan utan problem ligga brevid en kompressor som slår av och på.
Myra har löpt en gång med vissa komplikationer, hon blev skendräktig och fick svullna, ömmande juver och feber. Fick behandlas med Metacam och Galastop i 2 omgångar innan det la sig. För 1 vecka sen kastrerades hon så nu slipper vi det och mycket annat skit i framtiden
Maten har varit en kapitel för sig ända sen vi fick hem henne, fruktansvärt kräsen och svår att få upp i hull. Efter mycket provande fram och tillbaka har vi äntligen hamnat på färskfodret Vom og hundemat som fungerar utmärkt. Dock verkar det som om Myra har en inbyggd stoppknapp för det går icke att få henne över 3 kg, så fort vi börjar närma oss 3.1 slår hon av på ätandet. Kanske har hon sett för mycket på Top Model? Återstår att se om samma problem kvarstår även efter kastrering...
Nästa vecka ska vi undersöka patellastatusen och jag tror även att jag ska passa på att röntga höfterna så att vi ev kan få titeln KORAD i framtiden. Men först ser jag framemot att gå MH med henne i vår
Till vår/sommar hoppas jag att vi kan komma igång med lydnadsträning och spår, så får vi se om vi tar oss ut på tävlingsplanen
Myra i soffan med tröttöra
2 kommentarer:
Gud vad roligt att läsa!! Jag vill så gärna träffa henne, pinnen är en drömhund som nog får stanna vid dröm...
//Stina
Vi måste träffas Stina, det var alldeles för länge sen!!
Skicka en kommentar